14:51 / 18 september 2017
Remiums chefsanalytiker Peter Malmqvist synar börsens händelser och kommenterar det senaste åt besökarna på Introduce.
På 80-talet skötte Riksbanken valutapolitiken. Idag sköter de "inflationspolitiken", medan den viktiga finansiella stabiliteten är Finansinspektionens uppgift. Behövs egentligen Riksbanken?
Riksbankens valutafunktion
På 80-talet med fast valutapolitik, var det Riksbankens uppgift att köpa och sälja kronor, så att valutan stabiliserades mot en korg av valutor. Styrräntan användes för att stimulera eller kyla av den inhemska ekonomin och den då höga svenska räntan (vi hade ju hög inflation efter upprepade devalveringar) skapade ett spekulativt köptryck på den svenska kronan, som hjälpte Riksbanken att klara valutamålet. Det var i alla fall fram tills dess att spekulanterna började misstänka ytterligare devalveringar 1989-90. Då flydde alla och vi var tvungna att locka tillbaka kapitalet med hjälp av 500 procents styrränta. Det gick, som det gick.
Riksbankens räntefunktion
Sedan dess har vi haft flytande valutakurs och Riksbankens mål har varit att hålla inflationen kring 2 procent. Valutan blev bara en komponent i denna strävan. Det har inte gått något vidare. Sedan 1995 har nämligen Riksbanken legat under inflationsmålet 78 procent av månaderna. Detta är dock en helt meningslös utvärdering, men den görs ganska ofta och har historiskt använts för att sätt press på Riksbanken för att få till räntesänkningar.
Fel mål
Utvärderingen är meningslös av två skäl. Dels för att ett internationellt inflationssnitt också ligger under 2 procent under huvuddelen av månaderna (74 procent) sedan 1995. Dels för att svensk inflationsstatistik inkluderat dramatiskt fallande räntor under hela perioden (starten var ju extremt höga räntor). Om vi i stället accepterar att Riksbanken inte kan avvika från den internationella inflationen någon längre tid och samtidigt mäter inflationen utan räntekomponent (Riksbankens nya mål), blir skillnaden mellan Sverige och det internationella snittet försumbar, endast minus 0,1 procent. Vi har alltså haft samma inflation som vår omvärld och det kan förmodligen inte Riksbanken ens styra.
Helfel
Däremot har vi aldrig legat så fel, som nu. Vi ligger 0,9 procent över den internationella inflationen, vilket bara hänt under 7 procent av månaderna sedan 1995, samtidigt som vår styrränta är den tredje lägsta i världen. Följaktligen har vi aldrig tidigare haft så stor negativ realränta, hela 2,6 procent. Av de 20 månader vi haft minus 0,5 procent i styrränta, har den negativa realräntan slagit rekord under 17 av dessa månader. Det är svårt att tänka sig en mer avvikande period.
Grovarbetaren
Samtidigt som Riksbanken siktar på ett meningslöst mål, tvingas Finansinspektionen göra grovjobbet. Det är otacksamt. Lånetak och amorteringskrav väcker upprörda känslor och stark kritik, men är helt nödvändiga instrument för att inte skicka bostadsmarknaden till månen. Dessutom verkar det hjälpa, för prisökningstakten (årstakt) har gått ner från 18 procent i oktober 2015, till 9 procent idag (Valuegard), även om det fortfarande är högt i ett internationellt perspektiv. Tydligare blir dock Finansinspektionens åtstramande effekt om vi tittar på nyutlåningen till bostäder. Den har gått ner tio procent under det senaste året, vilket är kraftigt i ett historiskt perspektiv (observera att utlåningen stiger, men den stiger tio procent lägre än för ett år sedan). Kanske lyckas därför Finansinspektionen städa upp efter Riksbankens orealistiska räntepolitik.
Behövs Riksbanken?
Om Finansinspektionen bevakar den finansiella stabiliteten och Riksbanken för en räntepolitik, som inte haft några möjligheter att nå sitt mål sedan den grundades, vore det då inte bättre att vi automatiserade styrräntan? Ett räkneexempel kan illustrera. Sedan 1995 har den genomsnittliga styrräntan legat 2,5 procent över inflationstakten. Siffran dras dock upp av extremt hög räntor i början. Om vi istället granskar medianen (mittvärdet) blir realräntan 1,2 procent. Ett möjligt grepp vore att slå fast att styrräntan alltid skall vara 1 procent över inflationen. Det är ju dessutom en ganska beskedlig realränta i ett historiskt perspektiv.
Game over
Problemet är att dagens inflation är dryga 2 procent, vilket tillsammans med en realränta på 1 procent och en räntemarginal i bankerna på 1-2 procent, skulle ge rörliga bostadsräntor på ungefär 4-5 procent. Låter det högt? Vi låg på dryga 6 procent sommaren 2008, så det är ingen konstig siffra. Idag skulle däremot 4-5 procent innebära "game over" för bostadsmarknaden, för priserna har stigit drygt 80 procent sedan 2008 och med dem de svenska hushållens skulder. Någon möjlighet för Riksbanken att normalisera dagens extrema situation finns därför inte. De kommer att behöva hålla en kraftigt negativ realränta under lång tid för att inte bostadsmarknaden skall krascha. Det gäller även om om inflationen stiger i höjden, som nu. Det kommer alltid att finnas någon faktor för Riksbanken att skylla på, i syfte att hålla en negativ realränta. Så frågan måste ställas: Vad skall vi med Riksbanken till? Det är ju FI som gör det viktiga jobbet.
Chefsanalytiker
Peter Malmqvist
peter.malmqvist@remium.com
Tidigare utgivna artiklar
Om börsens värdering 20170912
Gör som Schweiz 20170911
Vad är Nordeas strategi? 20170908
Varning för Nordeas indexeffekt 20170907
Om hushållens skuldsättning 20170906
Luriga inköpschefer 20170904
Kan fondflöden spå börsutvecklingen? 20170901
Om oljepris och inflation 20170830
Bred konjunkturuppgång, men... 20170825
Lysande tider! 20170823
Vinster: Två starka sektorer och två svaga 20170822
Om ECB, dollarkursen och inflation 20170821
Dämpar kronan inflationen? 20170817
Därför stiger inflationen 20170817
Kan pundet fälla börsen? 20170815
Hur långt kan dollarn falla? 20170807
Vinster Q2: Verkstad och konsument drar 20170726
Vinstutvecklingen i underkant 20170725
Varning för indexfonder och ETF:er 20170707
Om börsens värdering 20170707
Vilken effekt har räntepolitiken? 20170704
Om ECB:s räntepolitik 20170703
Cykliskt och konsument lyfter vinsterna 20170628
Bågen hårt spänd 20170627
IFO ångar på 20170627
Om sill och kräftor 20170622
Vad styr styrräntorna? 20170615
Toppindikator 20170613
Vilken är bästa sektorn? 20170608
Sverige är fantastiskt! 20170605
Vart är USA på väg? 20170602
Något om börsens sektorvärdering 20170529
Vad förklarar dollarfallet? 20170523
Om löner och inflation 20170518
Riksbanken på rätt väg 20170517
Oroande USA-indikatorer 20170511
Om fransk konjunktur 20170508
Fortsatt mycket bra vinstutveckling 20170505
Mycket stark utveckling 20170427
Fel om Frankrike 20170427
Avslöjande bilstatistik 20170421
Mer om den svenska inflationen 20170419
Vad styr Kinas valuta? 20170418
Går USA med förlust? 20170411
Inköpschefer nära rekordnivå 20170410
Om storbolagens värdering 20170407
Serviceprisökningarna visar vägen 20170403
Sverige i världstopp 20170331
Britternas dilemma 20170330
I huvudet på en aktieplacerare (inkl. video på Remiums KMD 28/3) 20170329
Starka vinstförväntningar 20170327
Vad följer efter Brexit? 20170323
Trumpeffekten +4? 20170321
Vad lär oss obligationsmarknaden? 20170313
Om hönan och ägget 20170306
Oroande historik 20170303
Starka och svaga storbolag 20170228
Inhemska sektorer styr vinstutvecklingen 20170216
Två procent - och sedan..? 20170210
Vinsttrenden - Stabil och uppåtriktad 20170208
Fortsatt positiv rapporttrend 20170203
Bekymmersam trend 20170201
Att bolla med handgranater 20170126
Det brittiska dilemmat 20170120
Var ligger botten för pundet? 20170110
Aktier - det långa perspektivet 20170109