15:05 / 11 september 2017
Remiums chefsanalytiker Peter Malmqvist synar börsens händelser och kommenterar det senaste åt besökarna på Introduce.
Rakt igenom hela det svenska banksystemet tar aktörerna höjd för en framtida räntehöjning. Alla ropar på vargen. Det är bättre att göra som Schweiz.
Konstigt industriland
Sverige är en konstig ekonomi. Rekordtillväxt och galopperande huspriser kombineras med minusränta. Därför kan det vara på sin plats att jämföra med ett annat konstigt land - Schweiz. De har alltid haft den lägsta inflationen och de lägsta räntorna. Därför är det inte överraskande att schweiziska hushåll är högt skuldsatta. När vi i Sverige har skulder motsvarande 86 procent av BNP, ligger schweizarna på 130 procent. Därtill har de legat högt under lång tid. De senaste åren har dessutom den schweiziska skuldexpansionen varit klart högre än den svenska. Ökningstakten mot BNP ligger på 2-3 procentenheter per år, jämfört med ungefär häften i Sverige. När hörde du någon varna för hög skuldsättning i Schweiz?
Ständigt låg ränta
Varningarna uteblir eftersom Schweiz har en ständigt låg ränta. Därför klarar schweizarna höga skulder. Statsobligationsräntan de senaste två decennierna ligger 1-2 procent lägre än den svenska. Det beror på att Schweiz har ständigt lägre inflation än Sverige. Idag är den 0,5 procent, mot Sveriges 2,2. Den genomsnittliga inflationen de senaste 15 åren ligger på 0,8 procent, mot det dubbla för Sverige. Schweiziska centralbanken har alltså ständigt "missat" det internationellt spridda målet på 2 procent, men ledningen får ändå behålla jobbet.
Inga gratisluncher
Ingen gnäller dock på centralbanken. Schweizarna vet nämligen att det inte finns några gratisluncher. Låg ränta kräver låg inflation och i Schweiz fall kommer den via en absurt stark valutakurs. Idag kostar en CHF ungefär 8:30 kronor, men om schweizerfrancen skulle följt skillnaden i inflationstakt (ett vanligt långsiktigt antagande) borde den inte varit dyrare än drygt fem kronor (ja, du läste rätt, fem kronor). Om vi istället börjar mätningarna året efter att Sverige släppte valutan fri (1993) borde priset på en schweizerfranc vara ungefär 6:40 kronor. Den schweiziska valutan är alltså extremt högt värderad.
Gillar läget
Det kan inte schweizarna göra något åt, så de gillar läget. Visserligen försökte de koppla fast sig till euron under ett kort tag under 2014, men det sprack i januari 2015 varvid francen steg kraftigt, motsvarande från 8 till 9 kronor. Samtidigt parerar centralbanken valutachockerna med extremt låga räntor, nästan alltid lägst i världen. De senaste två åren har därför räntenivån varit ungefär en procentenhet lägre än den redan superlåga svenska räntan. Och schweiziska hushåll tackar för bidraget med att ta upp ytterligare ett lån, för det kostar ju så lite.
Gillar inte läget
Det är den stora skillnaden mot Sverige. Vi gillar inte läget. Här har nämligen Riksbanken surrat sig kring ett mål om att hålla en tvåprocentig inflation. Därför går både konsumenter, banker och övervakande myndigheter och väntar på smällen, med stigande inflation och räntor. Konstigt nog är det nu, för nu är inflationen över två procent, men ändå stiger inte styrräntan. Riksbanken vill nämligen överhetta ekonomin lite till för att vara säker på att inflationen håller sig kring målet. Detta skapar en väldigt konstig situation, där glädjen över låg ränta tas ut av ständiga varningar för vad som komma skall.
Gör som Schweiz
Det vore bättre att göra som schweizarna och sluta vara rädd för låg inflation. Om inflationen är låg får vi låga räntor och är den hög får vi höga. Punkt. Den situation vi har nu är absurd. Riksbanken håller konstlat låga räntor i väntan på det som redan har hänt, samtidigt som banker och övervakande myndigheter tar höjd för en framtida räntehöjning, som egentligen redan borde ha hänt. Därtill skriker analyser och artiklar ut riskerna för en bostadsbubbla, vilket får konsumenterna att hålla i pengarna. Om vi istället betraktade låg inflation som något positivt, som en möjlighet att hålla låga räntor, skulle dagens nivå på skulderna (86 procent av BNP) kanske inte vara så farlig. Schweizarna klarar ju 130. Men det kräver att vi inte surrar oss vid målet om två procents inflation.
Chefsanalytiker
Peter Malmqvist
peter.malmqvist@remium.com
Tidigare utgivna artiklar
Vad är Nordeas strategi? 20170908
Varning för Nordeas indexeffekt 20170907
Om hushållens skuldsättning 20170906
Luriga inköpschefer 20170904
Kan fondflöden spå börsutvecklingen? 20170901
Om oljepris och inflation 20170830
Bred konjunkturuppgång, men... 20170825
Lysande tider! 20170823
Vinster: Två starka sektorer och två svaga 20170822
Om ECB, dollarkursen och inflation 20170821
Dämpar kronan inflationen? 20170817
Därför stiger inflationen 20170817
Kan pundet fälla börsen? 20170815
Hur långt kan dollarn falla? 20170807
Vinster Q2: Verkstad och konsument drar 20170726
Vinstutvecklingen i underkant 20170725
Varning för indexfonder och ETF:er 20170707
Om börsens värdering 20170707
Vilken effekt har räntepolitiken? 20170704
Om ECB:s räntepolitik 20170703
Cykliskt och konsument lyfter vinsterna 20170628
Bågen hårt spänd 20170627
IFO ångar på 20170627
Om sill och kräftor 20170622
Vad styr styrräntorna? 20170615
Toppindikator 20170613
Vilken är bästa sektorn? 20170608
Sverige är fantastiskt! 20170605
Vart är USA på väg? 20170602
Något om börsens sektorvärdering 20170529
Vad förklarar dollarfallet? 20170523
Om löner och inflation 20170518
Riksbanken på rätt väg 20170517
Oroande USA-indikatorer 20170511
Om fransk konjunktur 20170508
Fortsatt mycket bra vinstutveckling 20170505
Mycket stark utveckling 20170427
Fel om Frankrike 20170427
Avslöjande bilstatistik 20170421
Mer om den svenska inflationen 20170419
Vad styr Kinas valuta? 20170418
Går USA med förlust? 20170411
Inköpschefer nära rekordnivå 20170410
Om storbolagens värdering 20170407
Serviceprisökningarna visar vägen 20170403
Sverige i världstopp 20170331
Britternas dilemma 20170330
I huvudet på en aktieplacerare (inkl. video på Remiums KMD 28/3) 20170329
Starka vinstförväntningar 20170327
Vad följer efter Brexit? 20170323
Trumpeffekten +4? 20170321
Vad lär oss obligationsmarknaden? 20170313
Om hönan och ägget 20170306
Oroande historik 20170303
Starka och svaga storbolag 20170228
Inhemska sektorer styr vinstutvecklingen 20170216
Två procent - och sedan..? 20170210
Vinsttrenden - Stabil och uppåtriktad 20170208
Fortsatt positiv rapporttrend 20170203
Bekymmersam trend 20170201
Att bolla med handgranater 20170126
Det brittiska dilemmat 20170120
Var ligger botten för pundet? 20170110
Aktier - det långa perspektivet 20170109
Konstigt industriland
Sverige är en konstig ekonomi. Rekordtillväxt och galopperande huspriser kombineras med minusränta. Därför kan det vara på sin plats att jämföra med ett annat konstigt land - Schweiz. De har alltid haft den lägsta inflationen och de lägsta räntorna. Därför är det inte överraskande att schweiziska hushåll är högt skuldsatta. När vi i Sverige har skulder motsvarande 86 procent av BNP, ligger schweizarna på 130 procent. Därtill har de legat högt under lång tid. De senaste åren har dessutom den schweiziska skuldexpansionen varit klart högre än den svenska. Ökningstakten mot BNP ligger på 2-3 procentenheter per år, jämfört med ungefär häften i Sverige. När hörde du någon varna för hög skuldsättning i Schweiz?
Ständigt låg ränta
Varningarna uteblir eftersom Schweiz har en ständigt låg ränta. Därför klarar schweizarna höga skulder. Statsobligationsräntan de senaste två decennierna ligger 1-2 procent lägre än den svenska. Det beror på att Schweiz har ständigt lägre inflation än Sverige. Idag är den 0,5 procent, mot Sveriges 2,2. Den genomsnittliga inflationen de senaste 15 åren ligger på 0,8 procent, mot det dubbla för Sverige. Schweiziska centralbanken har alltså ständigt "missat" det internationellt spridda målet på 2 procent, men ledningen får ändå behålla jobbet.
Inga gratisluncher
Ingen gnäller dock på centralbanken. Schweizarna vet nämligen att det inte finns några gratisluncher. Låg ränta kräver låg inflation och i Schweiz fall kommer den via en absurt stark valutakurs. Idag kostar en CHF ungefär 8:30 kronor, men om schweizerfrancen skulle följt skillnaden i inflationstakt (ett vanligt långsiktigt antagande) borde den inte varit dyrare än drygt fem kronor (ja, du läste rätt, fem kronor). Om vi istället börjar mätningarna året efter att Sverige släppte valutan fri (1993) borde priset på en schweizerfranc vara ungefär 6:40 kronor. Den schweiziska valutan är alltså extremt högt värderad.
Gillar läget
Det kan inte schweizarna göra något åt, så de gillar läget. Visserligen försökte de koppla fast sig till euron under ett kort tag under 2014, men det sprack i januari 2015 varvid francen steg kraftigt, motsvarande från 8 till 9 kronor. Samtidigt parerar centralbanken valutachockerna med extremt låga räntor, nästan alltid lägst i världen. De senaste två åren har därför räntenivån varit ungefär en procentenhet lägre än den redan superlåga svenska räntan. Och schweiziska hushåll tackar för bidraget med att ta upp ytterligare ett lån, för det kostar ju så lite.
Gillar inte läget
Det är den stora skillnaden mot Sverige. Vi gillar inte läget. Här har nämligen Riksbanken surrat sig kring ett mål om att hålla en tvåprocentig inflation. Därför går både konsumenter, banker och övervakande myndigheter och väntar på smällen, med stigande inflation och räntor. Konstigt nog är det nu, för nu är inflationen över två procent, men ändå stiger inte styrräntan. Riksbanken vill nämligen överhetta ekonomin lite till för att vara säker på att inflationen håller sig kring målet. Detta skapar en väldigt konstig situation, där glädjen över låg ränta tas ut av ständiga varningar för vad som komma skall.
Gör som Schweiz
Det vore bättre att göra som schweizarna och sluta vara rädd för låg inflation. Om inflationen är låg får vi låga räntor och är den hög får vi höga. Punkt. Den situation vi har nu är absurd. Riksbanken håller konstlat låga räntor i väntan på det som redan har hänt, samtidigt som banker och övervakande myndigheter tar höjd för en framtida räntehöjning, som egentligen redan borde ha hänt. Därtill skriker analyser och artiklar ut riskerna för en bostadsbubbla, vilket får konsumenterna att hålla i pengarna. Om vi istället betraktade låg inflation som något positivt, som en möjlighet att hålla låga räntor, skulle dagens nivå på skulderna (86 procent av BNP) kanske inte vara så farlig. Schweizarna klarar ju 130. Men det kräver att vi inte surrar oss vid målet om två procents inflation.