Peter Malmqvist - Oroande historik

Välmotiverad uppgång?

Det senaste året har S&P stigit drygt 20 procent, samtidigt som p/e-talet stigit från 15 till drygt 17. Det kan mycket vara en motiverad uppgång, eftersom ISM-index samtidigt indikerar en starkare industrikonjunktur, med allt bättre vinsttillväxt. Om vi däremot lägger in att den amerikanska inflationen stigit från 0,7 till 2,5 procent, samtidigt som obligationsräntan (10 år) stigit från 1,7 till 2,5 procent blir däremot hållbarheten i börsuppgången mer tveksam. 

Historiken oroar

Det finns nämligen två jämförbara perioder och det är 2006-07, liksom  1998-99. Även då hade S&P stigit med ungefär 20 procent på ett år. Även då steg p/e-talet, samtidigt som ISM-index signalerade en allt starkare konjunktur. Men även då steg både inflation och obligationsräntor markant. Det förvandlade börsen till en mycket trist plats att ha kapitalet placerat på året efter.

Uppenbara förklaringar

Alltid när börsen stiger hittar vi kloka förklaringar, som nu, med USA:s nye president och de tillväxtfrämjande åtgärder han förväntas genomföra. Perioden 2006-07 var det en allt flexiblare banksektor och en räntesänkande politik från centralbankerna som gladde placerarna. Och 1998-99 var den fantastiska tillväxten i IT-sektorn som förväntades fortsätta i all evig tid.

Som ett spöke

Som ett spöke kommer dock alltid inflationen krypande uppåt under dessa perioder, och med den räntorna. Vi ser detta, men vi låtsas inte om den. Vi skyller på engångsfaktorer, vilket ofta är energipriserna. När räntorna sedan börjar stiga bortförklarar vi även det med att det beror på de tillfälligheter som drar upp inflationen. En allt högre inflation förväntas därtill i aktiekalkylen kvittas ut av en allt bättre tillväxt. Det är precis det mönster vi ser nu. Så därför är börsuppgången motiverad, eller..?

---