11:18 / 18 maj 2017
Remiums chefsanalytiker Peter Malmqvist synar börsens händelser och kommenterar det senaste åt besökarna på Introduce.
Riksbanken är orolig för att de låga centrala löneavtal inte kommer att räcka till för att få upp inflationstakten. Är oron befogad?
Omvänd situation
För den som levt med svensk ekonomi länge, måste det ringa konstigt i öronen när Riksbanken uttrycker "oro" för de låga löneavtalen. För en aktieanalytiker är låga löner tidernas köpsignal. Det leder till fortsatt låga räntor och därtill låga kostnader i företagen. Det är dubbelbingo. Riksbanken "oro" bygger naturligtvis på en oro för att låga löner försvårar för banken att få upp inflationstakten till sitt mål, men banken har ingen grund för oron. Inflation och löneökningstakt har inte särskilt stark samvariation.
Superstabila löneökningar
Granskar vi dens svenska löneutvecklingen enligt den officiella statistiken (dominerad av industrin) kan konstateras att löneökningstakten efter 1998, räknat som ett rullande årsvärde, har legat väldigt stabilt. Den går nästan aldrig under 2,5 procent per år. Bara från hösten 2015 har löneökningstakten gått under och då ner till tvåprocentsgränsen. Det övre intervallet är normalt 3 procent, men bryts hösten 2001 och hösten 2007, med uppgångar till drygt 4 procent. Det sker i samband med kraftiga uppgångar i oljepriset, vilket också markant påverkade inflationstakten.
Volatil inflationstakt
Undantaget dessa två spikar, verkar löneökningar och inflationstakt inte ha något samband alls i Sverige. Det gäller i synnerhet om vi granskar Riksbankens nya inflationsparameter, CPIF, som exkluderar räntor. Likadant om Sverige jämförs med USA. Den amerikanska löneutvecklingen är betydligt mer volatil än den svenska, men inte heller här verkar själva inflationsindex vara styrande. De amerikanska löneökningarna ligger därtill genomgående några tiondelar per år lägre än de svenska. Den amerikanske lönearbetaren lyckas därför bara få några tiondelars i reallöneökning, medan den svenska lönearbetaren fått hela 1,7 procents årlig reallöneökning sedan 1998, tack vare att Sverige också lyckas hålla lägre inflation än USA.
No connection
Slutsatsen av ovanstående blir att Riksbanken inte behöver oroa sig. Den generella löneökningstakten i ekonomin verkar inte ha någon direkt inverkan på inflationstakten. Om Riksbanken vill "ha hjälp från ovan" är det Saudiarabien och möjligen Ryssland de skall vända sig till. När de, som nu, börjar samarbeta om begränsningar av oljeproduktionen, då går oljan upp. Historiskt har nämligen oljedrivna prisförändringar varit den enda faktor, som haft någon mätbar inverkan på löneökningar och inflationstakt.
Chefsanalytiker
Peter Malmqvist
peter.malmqvist@remium.com
Tidigare utgivna artiklar
Riksbanken på rätt väg 20170517
Oroande USA-indikatorer 20170511
Om fransk konjunktur 20170508
Fortsatt mycket bra vinstutveckling 20170505
Mycket stark utveckling 20170427
Fel om Frankrike 20170427
Avslöjande bilstatistik 20170421
Mer om den svenska inflationen 20170419
Vad styr Kinas valuta? 20170418
Går USA med förlust? 20170411
Inköpschefer nära rekordnivå 20170410
Om storbolagens värdering 20170407
Serviceprisökningarna visar vägen 20170403
Sverige i världstopp 20170331
Britternas dilemma 20170330
I huvudet på en aktieplacerare (inkl. video på Remiums KMD 28/3) 20170329
Starka vinstförväntningar 20170327
Vad följer efter Brexit? 20170323
Trumpeffekten +4? 20170321
Vad lär oss obligationsmarknaden? 20170313
Om hönan och ägget 20170306
Oroande historik 20170303
Starka och svaga storbolag 20170228
Inhemska sektorer styr vinstutvecklingen 20170216
Två procent - och sedan..? 20170210
Vinsttrenden - Stabil och uppåtriktad 20170208
Fortsatt positiv rapporttrend 20170203
Bekymmersam trend 20170201
Att bolla med handgranater 20170126
Det brittiska dilemmat 20170120
Var ligger botten för pundet? 20170110
Aktier - det långa perspektivet 20170109