17:31 / 17 maj 2017
Remiums chefsanalytiker Peter Malmqvist synar börsens händelser och kommenterar det senaste åt besökarna på Introduce.
Rätt av Riksbanken att ändra mått för inflationsmätning.
Högre inflation
Den svenska inflationstakten de senaste dryga trettio åren har varit 2,4 procent per år. Om vi däremot mäter med hjälp av Riksbankens kommande måttstock KPIF, som exkluderar räntor, har inflationen varit 2,1 procent. En ganska marginell skillnad. Sett över trettio år hinner uppenbarligen räntorna både öka och minska, varför totaleffekten inte sticker ut. Mäta på lång sikt är därför mindre intressant. Det är över kortare perioder som förändringen kan få en tydlig inverkan på räntepolitiken.
Ingen deflation
Det är under perioden efter 1994, med flytande växelkurs och Riksbankens inflationsmål i fokus, som skillnaderna i inflation vuxit fram. Gränsar vi de senaste tio åren blir skillnaderna avsevärda. Den period av deflationsrädsla som smög sig på 2013-2015 försvinner exempelvis helt. Istället för nollinflation får vi en inflationstakt exklusive räntor, på knappt 1 procent. Det är lågt, men skulle rimligen inte utlöst den deflationspanik och den kraftiga penningpolitiska stimulans, som nu blev fallet. I sådana fall hade räntorna i ekonomin varit högre och fastighetssektorn mindre överhettad.
Negativa realräntor
Jämfört med denna nya måttstock för inflationen har Sverige haft en extremt låg ränta under många år. Realräntan har sedan 2009, mätt mot 10-åriga statsobligationer, varit försumbar och från inledningen av 2015 markant negativ. Det är alltså inte konstigt att bostadspriserna galopperat. Positivt är också att vi med det nya måttet får en harmonisering mot övriga EU-länder. Riksbankens nya inflationsmått utvecklas nämligen ungefär som det EU-harmoniserade och även om inte särskilt många EU-länder styr mot just detta har de flesta länder egna mätningar, som ganska väl följer denna harmonisering.
Inga räntehöjningar
Ränte- och valutamarknaden valde emellertid att tolka Riksbankens förändring som en uppmjukning av räntepolitiken, inte som en åtstramning. Kronan försvagades och de långa obligationsräntorna föll. Uppenbarligen var genomsnittsplacerarens uppfattning att exkludera räntor, i ett läge då räntorna är på väg upp, inte är en åtstramning utan en lättnad. Den superlåga räntepolitiken kommer därför att kunna fortsätta längre med detta nya index, än med det tidigare. Men så kan bara den placerare resonera, som anser att en negativ realränta för långa statsobligationer på 1,5-2,0 procent är ett naturligt tillstånd. Övriga ser förändringen som en möjlighet att snabbt kunna normalisera räntenivån och få tillbaka stabiliteten i svensk ekonomi.
Chefsanalytiker
Peter Malmqvist
peter.malmqvist@remium.com
Tidigare utgivna artiklar
Oroande USA-indikatorer 20170511
Om fransk konjunktur 20170508
Fortsatt mycket bra vinstutveckling 20170505
Mycket stark utveckling 20170427
Fel om Frankrike 20170427
Avslöjande bilstatistik 20170421
Mer om den svenska inflationen 20170419
Vad styr Kinas valuta? 20170418
Går USA med förlust? 20170411
Inköpschefer nära rekordnivå 20170410
Om storbolagens värdering 20170407
Serviceprisökningarna visar vägen 20170403
Sverige i världstopp 20170331
Britternas dilemma 20170330
I huvudet på en aktieplacerare (inkl. video på Remiums KMD 28/3) 20170329
Starka vinstförväntningar 20170327
Vad följer efter Brexit? 20170323
Trumpeffekten +4? 20170321
Vad lär oss obligationsmarknaden? 20170313
Om hönan och ägget 20170306
Oroande historik 20170303
Starka och svaga storbolag 20170228
Inhemska sektorer styr vinstutvecklingen 20170216
Två procent - och sedan..? 20170210
Vinsttrenden - Stabil och uppåtriktad 20170208
Fortsatt positiv rapporttrend 20170203
Bekymmersam trend 20170201
Att bolla med handgranater 20170126
Det brittiska dilemmat 20170120
Var ligger botten för pundet? 20170110
Aktier - det långa perspektivet 20170109