Oljepriset fortsätter oroa

Brentoljan börjar närma sig 80-strecket. Det är "bad for business".

Oljan uppåt

Den amerikanske presidenten gör allt för att förstöra tillväxten i världsekonomin. Efter handelstullar på vissa basmetaller, Kinabashing och Oligarchmobbing, står nu Iran på tur. USA är inte längre kvar i det avtal, som de senaste dryga två åren plockat in Iran i den globala värmen. Därför riskerar nu iransk olja att bli bojkottad av alla länder, som på något sätt är beroende av USA, vilket är alla. Det är "bad for business". Iran har nämligen varit den regulator, som de senaste två åren fylld på världens oljedepåer, i takt med att storproducenten Venezuela imploderat med kraftig fallande oljeproduktion, som följd. När dessutom OPEC klarat produktionsnedskärningar, samtidigt som Ryssland hängt på OPEC, helt frivilligt, hade oljepriset varit ännu högre utan Iran. Oljans uppgång är ändå extrem. Från botten på 26 dollar fatet i januari 2016, ligger Brentoljan nu på 77 dollar. Det är oerhört dramatiskt. Bara det senaste året är uppgången drygt 50 procent. 

Inflationen stiger

De rika ländernas inflation har följaktligen följt med upp. Granskar vi utvecklingen på global nivå för tio av de rikaste länderna, har inflationstakten följt med på ett häpnadsväckande tydligt sätt. Från slutet av 2015 har inflationen stigit från 0,3 till 1,7 procent. Det är visserligen under de flesta centralbankers omtalade mål om två procent, men det är bara en tidsfråga innan den vallen spräcks. Ännu värre är det i USA, som ständigt ligger högre än det globala snittet. Där ligger nu inflationen stabilt över två procent och följaktligen ligger deras räntor ungefär 2-2,5 procent över räntorna i exempelvis eurozonen och Japan.

Räntemanipulation

Eftersom centralbankerna i Eurozonen, Japan och Storbritannien (och Sverige) fortsätter att manipulera räntorna har vi följaktligen extremt låg ränta i dessa regioner. Inte heller den amerikanska räntan är hög. En tioårig statsobligation ger knappt positivt realränta. För tio år sedan var situationen helt annorlunda. Då pendlade  realräntan kring två procent. Därför hade centralbankerna ett vapen att sätta in med när finanskraschen exploderade. Idag är realräntan minus 0,4 procent och det globala stimulansskåpet tomt. Det är bara USA där räntesänkningar skulle kunna hjälpa tillväxten. Vi övriga är ränte-narkomaner, som har tuggat ränte-metadon med glupande aptit de senaste tre åren.

Den evige optimisten

Vad händer härnäst? Även om samtliga viktiga länder tagit avstånd ifrån USA:s agerande, kommer alla tvingas vara med. USA är för mäktigt för att kringgås. Dollarns grepp om det internationella finansiella systemet är enorm. Det gör att både länder och företag måste rätta in sig i ledet. Det krävs en evig optimist för att inte tro att Iran nu återigen stängs ute från den öppna oljemarknaden. Därför har vi inte så förtvivlat långt kvar till de tidigare nivåerna för oljepriset på 100 dollar fatet. När det hände 2007-2008 steg den globala inflationen till 4 procent. Vad gör ECB, BOE, Riksbanken och alla andra ränte-knarkande centralbanker då? Troligen byter de inflationsmått, till det som brukar kallas "exklusive volatila energi och matpriser" och tuggar vidare.

Klicka här för att se fullständig grafik