Den politiska koalitionen i Italien är på väg att skapa "Greklandskrisen del 4".
Stigande räntor
När Greklandskrisen, del 1,2 och 3 härjade som värst 2011-2013 drabbades Italien mycket illa. Räntorna steg dramatiskt och nådde mot slutet av 2012 drygt sju procent. Det var oron för att Grekland skulle hitta en väg ut ur euron, som skadade även Italien eftersom de har Europas klart största utestående statsskuld. Om Grekland lyckades hitta vägen ur euron, var risken överhängande att även EU-fientliga krafter i Italien skulle få vind i seglen. För att kompensera "devalveringsrisken" (om Italien lämnade euron) steg därför räntorna dramatiskt. Tioårsobligationen gick alltså över sju procent, vilket kunde jämföras med de rika ländernas genomsnitt, som låg på drygt 2 procent. Den Italienska ekonomin gick rakt ner i backen.
Inte där än
Visserligen är räntorna i Italien långt ifrån toppnivåerna från 2012, men uppgången de senaste dagarna till 2,2 procent är synnerligen oroväckande. Det är i spåren av den politiska regeringskoalitionen mellan två partier med rötter i EU-fientlighet och euromotstånd. Den allmänt populistiska "Five Star Moment" och den högerpopulistiska "League" har gjort gemensam sak och avser bilda regering. Även om Five Star tonat ner euromotståndet, kan konstateras att när partiet startades för två val sedan var profilen extremt populistisk. Partiet var emot det mesta inom italiensk politik och följaktligen även emot euron.
Delningsparti
Koalitionspartnern League, hette tidigare "Northern League" och startade som ett missnöjesparti, där den yttersta målsättningen var att dela Italien i två delar, ungefär vid Rom. Nu har League tonat ned delningsplanerna och följaktligen skippat "Northern", men de är fortfarande ett EU-fientligt parti. Partiet har, inte överraskande, ett extremt starkt fäste i norra Italien, medan Five Star är klart starkare i södra Italien. Koalitionen känns därför synnerligen bräcklig. Det är svårt att se vad som förenar partierna, annat än en längtan att få regera.
Ekonomin darrar
Tyvärr har de senaste två månadernas osäkra politiska situation börjat sätta spå i den italienska tillväxtstatistiken. Systemets oförmåga att få fram en regering syns nu ganska tydligt i statistiken. Allvarligast är den markanta nedgången i inköpschefernas index, som indikerar en avstannande industriproduktion. Lika allvarligt är att bilförsäljningen bromsat upp kraftigt. Dessutom har inflationen börjat dämpas, vilket troligen också är ett tecken på avmattning. Eftersom konsumtionen mattas, skapas överskott inom många sektorer, vilket pressar priserna.
Och slutsatsen...?
Ännu är ränteuppgången inte akut, som 2012, eftersom den startar från en ganska låg nivå. Dessvärre har den gått spikrakt upp och några tecken på dämpning syns inte. Det finns därför all anledning att hålla ett vaksamt öga på de italienska räntorna. De riskerar nämligen att skapa en alldeles egen avmattning i Europas fjärde största ekonomi. Och det just när konjunkturen i Europa hade tagit ganska bra fart.