Den amerikanska baksmällan

De amerikanska räntorna är stadigt på väg uppåt. Det är helt enligt teorierna.

Skattereformen

Vid årsskiftet sjösatte den amerikanska presidenten, uppbackad av 100 procent av de republikanska kongressledamöterna, en skattereform som kraftig sänkte företagsskatten. Den positiva effekten syns i kvartalsrapporterna. Årsprognosen för 2018 i S&P-bolagen har skrivits upp med hela 10 procent det senaste kvartalet, mot mer normala 2 procent per kvartal goda år. Det indikerar en enorm kapitalöverföring till aktieägarna. Ändå behöver ingen amerikan betala. Presidenten och republikanerna hoppas nämligen att ökad tillväxt och i spåren av den, ökade skatteintäkter skall betala reformen. Fram tills dess tänker de låna upp det växande budgetunderskottet.

Underskottet ökar

Det är ett misstag. Det tog nämligen inte många månader förrän den amerikanska statsbudgeten försämrades, därtill från en nivå med industrivärldens största underskott i procent av BNP. Den senaste månaden har därför notan för gratislunchen blivit allt tydligare - stigande räntor. Prognoserna för budgetunderskottet är nu alarmerande och betydligt värre än i Eurozonen, liksom i de anglosaxiska småsyskonen, Storbritannien, Canada och Australien, där budgetunderskotten minskat de senaste åren. Historiskt har dock de engelsktalande demokratierna haft betydande problem med budgetdisciplin, med hög inflation och höga räntor i släptåg. Det är egentligen bara tack vare en stabil invandring av både kapital och människor, som de kunnat hålla hjulen igång. USA stretchar nu denna blancokredit till det yttersta, samtidigt som de sätter upp spärrar mot invandring och fri handel. En dålig kombination.

Ökande inflation

I nationer med ständiga lånebehov blir inflationen alltid ett problem. Det syns i USA och i de anglosaxiska syskonen. Där ligger inflationen i industrivärldens topp, men inget land har så negativ trend som bjässen USA. Från en nollinflation 2015, när oljan rasade, ligger nu inflationstakten stabilt över den heliga tvåprocentsgränsen. Det är likadant i de övriga engelskspråkiga länderna. Och hög inflation ger höga räntor, vilket resulterar i klart högre räntenivåer i de engelskspråkiga länderna än i exempelvis Eurozonen (mätt som ett genomsnitt av de fyra största länderna). Det gäller även Storbritannien, som tidigare prickade Eurozonens genomsnitt ganska exakt, men som det senaste året glidit klart över. Det är Brexit, som spökar. När britterna kopplas loss från det inflationsbekämpande EU, räknar placerarna med att landet gör övriga engelskspråkiga länder sällskap i inflationsligans topp.

(Klicka på bilden för att förstora den)

Och slutsatsen..?

Skattereformens baksmälla i USA kommer att bli ännu värre. Budgetunderskottet kommer att öka betydligt mer, inflationen kommer att öka ytterligare och de amerikanska räntorna kommer att stiga i en takt som ingen trodde var möjligt för bara ett år sedan. Den lätta slutsatsen är: USA är inte lockande för aktieplaceringar de kommande åren. Den svåra är: Riskerar denna negativa trend att sprida sig även till resten av industrivärlden?

 Klicka här för att se fullständig grafik