Sysselsättningens dubbla budskap

Den amerikanska sysselsättningen gick upp klart mer än väntat under februari. Det är både positivt och negativt.

Kraftigt hopp

En av de mest övervakade amerikanska indikatorerna är sysselsättningen. Den är en indikator på ekonomisk aktivitet, men också en indikator på Federal Reserves framtida räntepolitik. I februari ökade sysselsättningen utanför jordbrukssektorn med 313.000 personer. Det var den största ökningen sedan juli 2016 och klart över årsgenomsnittet per månad, på 180.000 personer, som dock dalat de senaste tre åren. I februari 2015 toppade årsgenomsnittet på 267.000 personer och föll därefter fram till september förra året. Sedan har det vänt, om än långsamt. Kopplingen till dollarkursen är lätt att spåra. När dollarn steg kraftig i början av 2015 bröts den positiva sysselsättningstrenden och när dollarn har dalat det senaste halvåret har den förbättrats. 

Dålig börsindikator

Däremot är sysselsättningen en sämre börsindikator. Sysselsättningen släpar nämligen efter mer snabbrörliga indikatorer, som inköpschefernas index, industriproduktionen, bilförsäljningen, etc. När sysselsättningen tar fart börjar alltså konjunkturen nå sitt maximum och det är dags för centralbanken att börja bromsa. Som ränteindikator fungerar den därför bättre. Det har vi sett det senaste halvåret, eftersom de amerikanska räntorna varit i en kraftigt stigande trend. Däremot blir den en farlig börsindikator. När sysselsättningen är stark och räntorna stiger är det normalt dags att minska aktieexponeringen. Det senaste årets uppgång i S&P index på 17 procent (exkl utdelningar) går emellertid emot den börstrenden. Varför?

Övriga länder släpar efter

Troligen för att USA ligger före, både eurozonen och Japan. I övriga industrivärlden ligger räntorna fortfarande mycket lågt, eftersom sysselsättningen länge varit det stora frågetecknet. Så är det inte längre. Granskar vi tillväxten i förhållande till ett globalt snitt, bestående av de sju största industriländerna i världen, kan konstateras att eurozonens sysselsättningstillväxt faktiskt ligger något över detta snitt, medan USA ligger något under. Skillnaderna inom eurozonen är dock tydliga. Tyskland ligger aningen över, medan Frankrike och Italien ligger något under. Spanien drar däremot upp med en fantastisk återhämtning efter sin senaste bankkris 2012-2013. Britterna har däremot haft en tillbakagång det senaste två åren, men ligger ändå på samma nivå som Frankrike och Italien. Och granskar vi Japan åker ögonbrynen upp. De har faktiskt hunnit ikapp det globala snittet de senaste åren. Slutsatsen blir alltså att sysselsättningen världen över är överraskande stark. Därför borde tiden med ultralåga räntor gå mot sitt slut.

Och Sverige?

Det gäller definitivt i Sverige. Förutom Spanien, har Sverige en sysselsättningstillväxt som de senaste tre åren varit den klart starkaste av samtliga analyserade länder. Vi har dessutom legat i en stigande trend sedan den första Greklandskrisen 2011. Och de svenska räntorna? Styrräntan är den klart lägsta av våra analyserade länder och på obligationssidan har bara Japan haft en markant lägre obligationsränta, medan spar-ankaret Tyskland ligger aningen lägre. Sverige är det förlovade landet - vi kan plocka fram vilken makroekonomisk tillväxtstatistik, som helst, den kommer att gallopera uppåt, men räntorna kommer ändå vara fast förankrade i den globala botten. Frågan är hur länge det förlovade landet kan bestå. 

Klicka här för att se fullständig grafik