Skilda världar

Hur kan Federal Reserve och Riksbanken hålla så helt olika räntor, när statistiken är så lika? 

Styrräntan skiljer markant

Under onsdagskvällen höjde Federal Reserve styrräntan med ännu en kvarts procent, till nivån 1,75 procent. Det var sjätte höjningen på drygt två år. Riksbanken höjde räntan senast under sommaren 2011, till 2 procent. Därefter gick det ner, i stort sett spikrakt till dagens nivå på minus 0,5 procent. Där har den legat under drygt två år. Likadant med obligationsräntan. Statens tioårsränta i USA ligger på 2,8 procent, efter en fördubbling de senaste två åren. Den svenska ligger på 0,7 procent, efter en uppgång från botten för två år sedan på noll procent. Den amerikanska centralbanken avvecklar sitt obligationsberg och trycker därmed upp obligationsräntan. Riksbanken fortsätter att köpa obligationer, även om det bara är för räntan på de obligationer som de redan har. Skillnaderna i räntenivå mellan Sverige och USA har aldrig varit större. 

Prisökningarna lika

Skillnaderna i makroekonomisk statistik har dock nästan aldrig varit mindre. Det gäller inte minst inflationstakten. De senaste tre åren har den gått från noll till 2 procent i båda länderna. De senaste tre månaderna har visserligen den svenska tappat något, men det är försumbart. Granskar vi min indikator för inhemskt genererad "serviceinflation" (snittet av prisökningar för byggtjänster, bilservice och restaurangpriser) ligger den på knappt 3 procent i båda länderna, med ett extra lyft sista månaden i USA. Och granskar vi enbart restaurangpriserna ligger de 1 procentenhet högre i Sverige, på 3,5 procent. Skillnaden i prisökningstakt i de båda länderna är alltså försumbar.

Bättre svensk tillväxt

Granskar vi BNP-utvecklingen kan konstateras att den är väldigt lika i båda länderna, med ett extra plus för Sverige de senaste tre åren. Och granskar vi den viktiga sysselsättningstillväxten, kan konstateras att den är väsentligt bättre i Sverige. Däremot paras denna starka utveckling med fallande löneökningstakt i Sverige, medan lönerna stigit markant i USA. Den höga svenska fackföreningsanslutningen, tillsammans med centrala avtal ger troligen en eftersläpning i Sverige. Annan tillväxtstatistik som är bättre i Sverige är industriproduktionen, som gynnas av en kraftig exporttillväxt, vilket i sin tur smittar av sig på placerarnas favoritindikator, inköpschefernas index. Även lastbilsförsäljningen, som exempel på viktig investeringsprodukt, växer klart snabbare i Sverige.

Konsumenterna tveksamma

Granskar vi olika konsumentindikatorer är skillnaderna större. Lika är tillväxten i bilförsäljning, som nu dämpats i båda länderna, men något mer i USA, vilket är naturligt med tanke på räntehöjningarna. Däremot är den totala detaljhandeln klart starkare i USA och trenden är mer positiv. Och granskar vi bostadspriserna de senaste åren visar dessa på stabila ökningstal kring 5 procent i USA, medan Sverige under samma tid fick en kraftig uppgång, för att efter dubbla amorteringskrav, få en tydlig nedgång. Däremot är byggandet i Sverige väsentligt starkare än i USA, som kommit upp till ungefär halva toppnivån i ett fyrtioårigt perspektiv. I Sverige slår vi rekord. 

Och slutsatsen..?

Någon centralbank gör fel. Antingen för Federal Reserve en på tok för aggressiv räntepolitik, eller så är det Riksbanken som för en på tok för lätt. Historiken får bli domare. Den amerikanska obligationsräntan ligger idag 0,8 procentenheter under sitt 20-åriga obligationsgenomsnitt. Sverige ligger 2,6 enheter under. Detta är den enda kurva där den aktuella situationen ligger väsentligt under historiken, men USA ligger alltså mindre fel än Sverige. 

Klicka här för att se fullständig grafik