Om inflationen får påverka, då stiger räntorna och kronan stärks, men om Riksbanken får råda, då är det tvärtom.
Riksbanken pratar på
Vilken skillnad en vecka gör! Fram till den 19 februari följde den svenska ränte- och valutautvecklingen den internationella trenden, styrd av USA, vilket innebar en normalisering till något högre räntor och en starkare krona. Sedan kom protokollet från Riksbankens senaste möte. Där uppfattades tongångarna som överraskande mjuka. Bara en av ledamöterna fram höll tydligt att inflationen nu är på en ganska normal nivå, och att några tiondelar hit eller dit, inte skall ha någon betydelse för räntepolitiken. Kort sagt: Ledamoten var för räntehöjningar. Alla andra uppfattades som att de retirerade, mer eller mindre, från behovet av en höjd ränta.
Omedelbar reaktion
Reaktionen blev omedelbar. Obligationsräntorna föll markant och kronan försvagades mot "modervalutan" euron (det är svårare att mäta mot USD, eftersom svängningarna just nu är väldigt kraftiga). Spelet, som varat sedan 2015, återupptogs därmed. Det innebär placerare som till stor del styrs av Riksbankens uttalanden om den framtida räntepolitiken, hellre än den aktuella inflationsstatistiken. Det innebar därmed helt om för alla investerare. För aktieplacerarna var det återigen valutakänsliga (och konjunkturkänsliga) aktier som blev i ropet, efter de senaste månadernas motgångar. För bostadsköparna måste detta vara det bästa som kunde hända. Risken för näraliggande räntehöjningar verkar vara försumbar. Och vägen mot en ännu mer överhettad svenska ekonomi verkar vara spikrak. Problemet är bara, att någon gång kommer den att svänga...