UPCOMING EVENTS

We arrange several open investor events with our covered companies each year. Please subscribe to get information about our upcoming Introduce events. 

Sign up >

Press the button and be introduced to a new random company!

Introduce me >

Coverage

Har Gyllenhammar rätt om IFRS?

10:00 / 20 februari 2018 Article

Peter Malmqvist Remiumchefsanalytiker

I Dagens Industri totalsågar den erfarne finansmannen Peter Gyllenhammar redovisningsreglerna enligt IFRS. Har han rätt?

Fantastisk förbättring

IFRS infördes inom EU den 1 januari 2005. Totalt sett tillämpas reglerna i drygt 100 länder, men det viktigaste området är EU, där användandet i börsbolag är obligatoriskt. Tack vare IFRS går det numera att enkelt jämföra svenska börsbolag med internationella konkurrenter. Det gick inte ens inom Europa tidigare. Kontinentaleuropeiska företag följde lokala regler, som mycket styrdes av skattelagstiftningen, vilket innebar nedskrivna värden och stora dolda reserver. Det passade kreditgivarna. Brittiska bolag låg däremot i ett ingenmansland mellan amerikanska, aktieorienterade, regler och kontinentaleuropeiska, kreditorienterade. Därtill ändrade britterna reglerna ganska ofta. IFRS har därför inneburit en standardisering av redovisningen och följaktligen en fantastisk förbättring.

Förvärv är ett problem

Men även solen har fläckar. Inom IFRS är det goodwillhanteringen, alltså den del av köpeskillingen vid ett företagsförvärv, som överstiger bokfört värde på det köpta företagets nettotillgångar. Många kallar posten för "luft i balansräkningen", medan andra är mer positivt inställda kallar det för "värdet av en marknadsandel", "värdet av varumärken", etc. De senaste 20 åren har goodwillposten ökat markant i svenska börsbolag. Vid utgången av 1996 var den motsvarande 10 procent av eget kapital, men har ökat till hela 48 procent. Andelen goodwill fördelar sig därtill mycket ojämnt mellan bolagen. Vi har gjort en undersökning av 124 stora börsbolag på Nasdaqs listor. En fjärdedel av de undersökta bolagen redovisade goodwill som var minst 100 procent av eget kapital. Det tyder på höga förvärvspriser. Problemet är att goodwill inte skrivs av, utan anses i redovisningen ha ett "evigt" värde, i alla fall så länge dotterbolaget går bra. Därför får ett förvärv låg belastning på koncernens resultat, i princip bara räntan på det lånade kapitalet. Idag kommer därför ett förvärv nästan regelmässigt att bidra till en vinstökning i koncernen. Om goodwill istället skrevs av, skulle koncernvinsten belastas med ett sorts "återbetalningskrav" och i princip bara de förvärv som lyckades öka vinsten framöver, skulle bidra till en vinstökning i koncernen.   

Skuldsättningsgraden glöms bort

Det är dock inte förvärven som är huvudproblemet, utan att placerarna ständigt bortser från den ökande skuldsättning, som förvärven medför. Sedan mitten av 2000-talet har de räntebärande skulderna i börsbolagen ökat från motsvarande 20 procent av eget kapital, till idag 57 procent och det är förvärven som drar upp. Den fjärdel av bolagen med högst goodwillvärde har nämligen också en skuldsättningsgrad som är hela 80 procent av eget kapital, medan bolagen med lägst goodwillvärde bara har en skuldsättningsgrad på 24 procent. Detta visar den starka kopplingen mellan goodwill och hög belåning. I goda tider bryr sig dock inte placerarna om skuldsättningen, men i lågkonjunktur blir det annorlunda. Då flyr de bolag med hög belåning, eftersom de är rädda för nyemissioner. Skälet till rädslan är villkoren i låneavtalen, som regelmässigt ställer krav på att företaget skall hålla en viss relation mellan lån och rörelseresultatet. Om rörelseresultatet faller, kan banken kräva en förstärkning av eget kapital, exempelvis genom en nyemission. Om det händer i en dålig marknad rasar börskursen.

Ingen lösning

Peter Gyllenhammars lösning i DI-artikeln är att bolagen istället skall skriva ner goodwillposten direkt. Det är en meningslös åtgärd och testades av britterna under 90-talet, som snabbt gav upp och återgick till det gamla systemet. I en fjärdedel av de svenska börsbolagen skulle en engångsnedskrivning ge balansräkningar med negativa egna kapital. Det var detta som hände i Storbritannien. Bortsett från problemen med att beräkna vissa vanliga nyckeltal, kan ju ingen tro att bolagets egna kapital verkligen är förbrukat, bara för att bolaget genomfört ett förvärv. Balansräkningen blir helt oanvändbar. IFRS skyddsåtgärd innebär att goodwill skall skrivas ner om dotterbolaget tappar i värde. Detta är ett krav utan substans, eftersom en bolagsvärdering är extremt subjektivt. I praktiken leder därför reglerna till att den ena företagsledningen förvärvar, medan den efterföljande skriver ner goodwillposten. Det är ovanligt att samma företagsledning både förvärvar ett dotterbolag och senare också skriver ner värdet på goodwill. Det skulle ju vara ett erkännande av en dålig affär.

Gör så här

Placerarna måste istället fokusera på lönsamheten i de koncerner som förvärvar, inte bara på vinsttillväxten. Fokusera på avkastningen på sysselsatt kapital. Då kommer balansräkningen och goodwillposten med i bedömningen och ett förvärvat bolag som inte lyckas öka vinsten, kommer dra ner lönsamheten. Dessutom måste vi sluta applådera ökad skuldsättning. I dåliga tider är det den part som investerat mest kapital i företaget, som bestämmer. Det är nästan alltid banken. Därför finns det all anledning att se upp med krav på nyemissioner i högbelånade förvärvsmaskiner, den dag konjunkturen dyker.   

 


Chefsanalytiker 
Peter Malmqvist
peter.malmqvist@remium.com


Tidigare utgivna artiklar