Peter Malmqvist - Vart är kronan på väg?

Remiums chefsanalytiker Peter Malmqvist synar börsens händelser och kommenterar det senaste åt besökarna på Introduce.

När euron plötsligt drar iväg upp till 10 kronor, finns det anledning att fråga sig varför, liksom om trenden kommer att fortsätta.

Plötslig försvagning

Sedan början av september har euron ökat fem procent mot kronan, vilket även gäller US-dollarn. Samtidigt har pundet stigit tio procent, medan valutorna i Kanada, Japan och Schweiz stigit tre procent. Denna synkroniserade uppgång i stora utländska valutor visar att rörelsen handlar om en kronförsvagning. Den troliga orsaken är att Riksbanken vid sitt senaste räntemöte levererade uttalanden kring den framtida räntepolitiken, som var mindre aggressiva än väntat. 

Ihålig bomarknad

Därefter kom allt ihärdigare rykten om en stillastående bostadsmarknad, med färre avslut och uteblivna budgivningar. Ryktet har underbyggts av fallande priser under de senaste två månaderna i Valuegards bostadsmätning. Nedgången för sektorn "bostadsrätter i Stockholm", har varit hela sex procent. Orsaken till prisfallet anses vara ett kraftigt ökat byggande, som pressat ut för många och för dyra lägenheter på för kort tid. Det intressanta är dock att dagens volym på byggandet ligger på den nivå, som för bara ett år sedan ansågs nödvändig för att hålla jämna steg med befolkningstillväxten och den växande huvudstaden. Då varnade ingen för en utbudspress. 

FI gjorde jobbet

Samtidigt blev det allt troligare att Finansinspektionens förslag om utökade amorteringskrav skulle få godkänt av regeringen. Det borde komma att bromsa den framrusande utlåningen. Många placerare drog därför slutsatsen att Riksbanken skulle kunna fortsätta att ligga på sofflocket. FI:s krav skulle ju komma att göra jobbet och stävja den stigande skuldsättningen. Med fortsatt rekordlåg ränta i Sverige kunde därför valutaspekulanterna fortsätta att använda kronan som trampolin för lönsam valutaspekulation. Tack vare industrivärldens näst lägsta styrränta kan de fortsätta att låna kronor, som i sin tur placeras i andra valutor med högre ränta, alltså de flesta. Spekulanterna har fått betalt direkt, för de flesta valutor steg alltså mellan 3 och 5 procent mot kronan.

Undervärderad

Ur ett långsiktigt perspektiv är emellertid kronan kraftigt undervärderad. Analyseras utvecklingen mot de stora valutorna från 1980 borde priset vara helt annorlunda än idag. På lång sikt skall nämligen valutautveckling och inflationsutveckling mellan två länder stämma överens. Länder med låg inflation skall ha en stark valuta och omvänt. Med denna jämförelse som bas borde därför dagens pris på en USD kring 8,20 kronor, vara 6,50 kronor, vilket var nivån 2014. Pundet skulle inte ligga på dagens dryga 11 kronor, utan falla ner mot 10 kronor, där relationen låg perioden 2012-2014 och var på väg ner mot i somras. Och euron skulle definitivt inte ligga på 10 kronor, utan ner mot den häpnadsväckande låga nivån av drygt 8 kronor.

Eurons jämvikt

Eurons jämvikt mot kronan är dock svårare att fastställa. Det beror på att inflationshistoriken är beräknad med konstanta vikter för de ingående länderna och från den tidpunkt då valutan bildades år 2000. Det kan ställa till med beräkningsproblem. Därtill har den svenska inflationen dragits ner kraftigt av att den svenska räntenivån fallit kraftigare än räntan i eurozonen. Om vi därför ersätter den breda svenska KPI-mätningen med ett index som exkluderar räntefallets direkta effekter, ökar kronans jämviktspris mot euron från ovanstående dryga 8 kronor, till straxt under 9 kronor. Det är fortfarande en markant billigare euro än vad vi har idag. 

Och slutsatsen?

Minst 20 procents undervärdering av kronan mot US-dollarn, knappt 10 procents undervärdering mot pundet och drygt 10 procents undervärdering mot euron. Det blir slutsatsen av de långa trenderna och jämförelsen mot inflationen. Det är en kraftig undervärdering av en valuta, i ett land där centralbanken säger sig inte vilja föra någon valutapolitik. Men det är precis vad de gör. Eftersom Finansinspektionen fått rollen som den finansiella stabilitetens väktare, har Riksbankens extrema räntepolitik krympt till att främst ha en effekt på valutakursen. Precis som på 80-talet för vi nu en devalveringspolitik. Valutaprognosen borde därför vara enkel - en fortsatt låg ränta, ger en fortsatt svag krona.