Peter Malmqvist - Ökad oro i Katalonien

Remiums chefsanalytiker Peter Malmqvist synar börsens händelser och kommenterar det senaste åt besökarna på Introduce.

Med bara 48 procent av rösterna för de partier som stödjer självständighet, borde frågan vara begravd för många år framöver, men det är tvärtom.

Inte bara procent

Som i många länder räknas inte andelen röster i det katalanska valet, rakt av. Barcelona får nämligen en mindre vikt än sin population, när platserna i parlamentet skall fördelas. Det är en bugning till landsortsborna. Därför landar de tre självständighetspartierna på 70 platser i parlamentet, av totalt 135, vilket ger dem möjlighet att bilda regering, som förra valet. Visserligen blev andelen platser i förra valet högre, totalt 72, så det skulle enighetspartierna kunna peka på som ett tecken på att katalanernas vilja till självständighet avtagit. Det är tyvärr tvärtom.

Självständigheten på frammarsch

De tre partier som i förra valet samarbetade under alliansen "Tillsammans för ett Ja" har fått en ändrad mandatfördelning. Den avsatte regeringschefen Puigdemonts parti, JxCAT, rykte fram stort, både i förhållande till förra valet och i förhållande till de senaste opinionsundersökningarna. Samtidigt föll det extrema vänsterpartiet CUP kraftigt (vill bland annat inte vara med alls i EU), vilket stärkte de två partier som utgör basen för självständighetsrörelsen. Därför kan JxCAT och vänsterpartiet ERC (där partiledaren sitter i fängelse) ensamt faktiskt bilda regering. De behöver inte det extrema vänsterpartiet.

Enighet på frammarsch

För den som vill ha lugn i Katalonien innebar dessutom framgångarna för "folkpartiet" Ciudadanos ett orosmoment. De blev störst av samtliga och det genom att gå fram i valet med ett väldigt tydligt enighetskrav. Detta understryker ytterligare att valet i allt väsentligt handlade om just, för eller emot självständighet. Övriga enighetspartier, socialisterna i PSC och det tydliga högerpartiet PP, gick bakåt markant. På riksplanet har båda dessa stöttat Madridregeringens agerande. De blev hårt straffade.

Osäker framtid

Katalonien går nu en mycket osäker framtid till mötes. De tre partier som tydligast profilerat sig, som för eller emot, fick framgångar, medan övriga gick bakåt, antingen för att de anses för tydligt kopplade till Spaniens regeringsmakt, eller för att de ville ha en vågmästarställning. Självständighetsivrarna kan nu peka på valresultatet och hävda att det katalanska folket vill gå deras väg, medan enighetsrörelsen kan peka på Ciudadanos framgångar och hävda motsatsen. Bara om de två stora självständighetspartierna visar storhet och tonar ner sina krav, kan utvecklingen i Katalonien återgå till ett mer normalt tillstånd. Eftersom den ena partiledaren lever i exil i Bryssel och den andra sitter fängslad i Madrid, framstår det som ett önsketänkande.