09:22 / 17 november 2017
Remiums chefsanalytiker Peter Malmqvist synar börsens händelser och kommenterar det senaste åt besökarna på Introduce.
Riksbanken fick en oväntad motgång i oktober i jakten på högre inflation. Vi övriga kan jubla.
Bakslag
Efter tre månader med en inflationstakt på komfortabla 2,1 procent, fick Riksbanken en överraskande motgång i oktober. Konsumentprisindex föll till 1,7 procent i årstakt och landade återigen nära industrivärldens globala genomsnitt. Eftersom Riksbankens direktion vägrar att höja räntan innan inflationen stabiliserats kring 2 procent, sköts en förmodad räntehöjning hösten 2018, ännu längre in i framtiden. Skall vi skratta eller gråta?
Boendekostnader
Den som vill förstå inflationen, måste börja med boendekostnaderna. De utgör 23 procent av genomsnittssvenskens konsumtion och är klart viktigast. I oktober föll ökningstakten från 3,1 till 2,4 procent, framförallt på grund av ett ras i elkostnaderna, från en ökningstakt på 8,4 till 3,1 procent. Dock är elkostnaderna väldigt volatila. Det är tredje gången på bara ett år som de klappat ihop en enskild månad, men hittills har de alltid lyckats komma tillbaka. Även uppvärmningskostnaderna gick ner, från en ökningstakt på 2,0 ner till 1,5 procent, medan övriga delkomponenter gick upp eller i sidled. Exempelvis ligger räntekomponentens ökningstakt på 7,5 procent, försäkring på 7,0 och fastighetsservice på 2,4 procent, medan hyrorna ökar med låga 0,8 procent.
Tvåan och trean
Den näst största konsumtionssektorn är livsmedel, följt av transporter, där vi lägger ungefär 14 procent vardera av konsumtionen. Inom livsmedel föll prisökningstakten från 2,7 till 2,5 procent, ledd av en nedgång i frukt/grönt från 5,2 till 4,6 procent, mjölk/ost från 4,4 till 4,0 procent och konfektyr från 1,4 till minus 0,2 procent. Å andra sidan gick kaffets ökningstakt upp från höga 7,4 procent, till ännu högre 10,2. Inom transporter gick ökningstakten ner från 3,0 till 2,1 procent, i huvudsak beroende på att bränslekomponenten rasade från 6,6 till 2,4 procent, samtidigt som transporttjänsterna dämpades från 6,2 till 5,4 procent. Här har dock de pressade flygresorna börjat krypa upp mot nollstrecket igen, efter ett drygt år med prissänkningar kring 10 procent. Däremot gick ökningstakten för service/reparationer upp från 1,1 till 2,9 procent, medan kostnaderna för bilinköp var ungefär oförändrade på minus 0,6 procent.
Ständig inflationsmotor
Granskar vi övriga sektorer kan konstateras att "diverse" (i huvudsak personliga tjänster) gick ner från 4,1 till 3,4 procent och att "nöjen" gick ner från 1,7 till 1,4 procent (låg på hela 4,4 procent i juli). Samtidigt gick även hälsovård ner, tillsammans med möbler, samt kläder/skor, vilka alla har en årsökningstakt kring nollstrecket. Däremot fortsatte den ständiga inflationsmotorn "restaurang/hotell" upp, från 3,6 till 3,9 procent. Det är den snabbaste ökningstakten av samtliga konsumtionsområden det senaste året. Slutligen fortsatte tobak/alkohol i sidled på 1,8 procent, medan den ständiga deflationsmotorn "kommunikation" (tele) dämpade det ständiga prisfallet, från minus 3,6 till minus 2,9 procent. Det är den lägsta deflationen inom teleområdet sedan våren 2015.
Och slutsatsen..?
Totalt har alltså sex delsektorer gått markant ner, två sektorer har gått något ner, en sektor har gått i sidled, medan bara två har visat en stigande ökningstakt. Oktober blev därför en dyster månad för Riksbanken, att lägga till de 75 procent av alla månader sedan 1995, som de misslyckats med att hålla inflationstakten över två procent. Om du däremot inte jobbar på Riksbanken kan du jubla. Kopplingen mellan inflation och svenskars löneutveckling är nämligen obefintlig de senaste 20 åren. Lönerna har stigit stabilt med i genomsnitt 2,7 procent per år, nästan oavsett inflation. När dessutom fallande inflation leder till att Riksbanken skjuter förväntade räntehöjningar långt fram i tiden, var oktobers bristande inflationstryck även ett glädjebudskap till alla tungt belånade (främst Stockholmare). Det är nästan så att man måste nypa sig i armen. Det är för bra för att vara sant. Går det verkligen att lita på statistiken?
