Peter Malmqvist - Om stigande restaurangpriser

Remiums chefsanalytiker Peter Malmqvist synar börsens händelser och kommenterar det senaste åt besökarna på Introduce.

Inte många Stockholmare tycker att inflationen är låg. Ofta refereras till galloperande restaurangpriser, men är det verkligen en trovärdig indikator?

Dyrt på krogen

Räknar vi från 1980 och fram till idag har restaurangpriserna stigit 1,6 gånger snabbare än konsumentprisindex. Det motsvarar 1,4 procent mer per år mer än den generella inflationstakten. Det är mycket. Dessutom faller restaurangpriserna nästan aldrig. Sedan 1980 har de bara legat på minus i årstakt under 9 månader (1992-93), medan ökningstakten var långsammare än KPI-ökningen under finanskrisen 1990-95. Utöver den perioden stiger krognotan alltid snabbare än KPI-ökningen. 

Överhettning

Granskar vi de senaste 20 åren kan konstateras att även topparna i restaurangprisernas ökningstakt sammanfaller med inflationstopparna och ligger ungefär 1,5-2,0 procent över den generella inflationstakten. Det syns tydligt vid topparna 1996, 2002 och 2008. Idag är därtill skillnaden ovanligt hög i ett historiskt perspektiv (2,1 procent), även om den absoluta nivån på "restauranginflationen" (3,8 procent) ligger något under tidigare toppar, som legat på 5 respektive 6 procent. Då har emellertid den generella inflationstakten varit klart högre än idag. 

Och räntan?

Jämför vi restauranginflationen med styrräntan kan konstateras att skillnaden aldrig varit större än nu. Med minus 0,5 procents styrränta och prisökningar hos restaurangerna på 3,8 procent, blir den negativa realräntan hela 4,3 procent. Det kan jämföras med perioden under den goda konjunkturen 2005-2008, då realräntan var ungefär noll, vilket även gällde under 2012-2013, om än med stora svängningar. Från 2014 har däremot Riksbankens extrema räntesänkningar drivit ner restaurangernas realränta till dagens extrema nivåer. Inte undra på att investeringsviljan inom restaurangnäringen verkar vara på topp, i alla fall i Stockholm.

Och internationellt?

Sverige toppar även här. Våra 3,8 procent i restauranginflation kan jämföras med tvåan Storbritannien på 3,1 procent och nummer tre, Kanada på 2,8. Därefter kommer USA, Tyskland och Australien på 2,3 procent, medan Japan, som vanligt hamnar i botten med 0,2 procent. Beräknar vi ett långsiktigt internationellt snitt kan konstateras att att det ligger ganska stabilt straxt under 2 procent, medan de svenska priserna har betydligt högre nivå och större svängningar. I början av 2012, efter att Riksbanken höjt räntorna och bostadsmarknaden stramades åt, låg prisökningarna i den svenska restaurangnäringen kring nollstrecket, vilket var klart under det internationella snittet. Därefter har räntorna dragits ner, bostadsmarknaden exploderat och restaurangpriserna stigit till väders. De ligger nu lika mycket över det internationella snittet, som de låg under 2012.  

Och slutsatsen?

Restaurangpriserna är ännu en pusselbit som visar att den svenska ekonomin är överhettad, både i ett historiskt perspektiv och jämfört med andra länder. Det är också en pusselbit som understryker att KPI-målet om 2 procent är omöjligt att nå, utan att samtidigt skapa en härdsmälta i den inhemska ekonomin. Den enda fråga som är svår att svara på, är hur länge till detta skall få fortsätta.